Dag 58

 

 Vilken konstig dag det varit idag. Chiara har uppträtt väldigt olikt sig själv, varit väldigt lugn, inte velat gå till någon reda eller ens velat äta ordentligt. Jag försökte ge henne två små bitar ostbåge bara för att jag vet att hon älskar dem men hon bara tittade på dem och gick. Hon vill vara nära hela tiden, ligga på mig eller kloss intill sidan om. Hon tittar mig i ögonen i långa stunder och om jag står upp vill hon att jag sätter mig i soffan så hon kan lägga sig på mig igen, hon hämtar mig. 

Detta händer i kroppen hos Chiara nu dessa sista självande dagar som vi försöker ta tillvara på. 

Det är faktiskt valparna själva som avgör när förlossningen ska ske. När de är färdigutveckla­de signalerar deras binjurar till tiken att det är dags för dem att födas. Tiken kan emellertid in­te svara omedelbart på deras signaler. Så länge som hennes äggstockar producerar dräktighets­hormonet progesteron kan hon inte valpa. En av progesteronets effekter är att det hindrar livmo­dermuskulaturen från att dra ihop sig. På något sätt måste därför äggstockens gulkroppar, som ansvarar för denna produktion nu slås ut. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, prostag­landin. Denna kamp mellan det dräktighetsbeva­rande progesteronet å ena sidan och det värk­framkallande prostaglandinet å den andra kan vi faktiskt avläsa med hjälp av febertermome­tern. Progesteronet i sig är nämligen tempera­turreglerande och då progesteronnivån sjunker så kommer tikens kroppstemperatur också att sjunka. Den här kampen tar hos de flesta tikar flera dagar, ibland så mycket som en vecka. Man kan då se att tikens kroppstemperatur sjunker lite, bara för att snart stiga igen till nor­mal nivå. Men när det verkligen är dags, då sjunker temperaturen ordentligt, ofta med flera grader. Hur mycket temperaturen sjunker hos den enskilda tiken tycks ha samband med kroppsstorleken. Hos en liten chihuahua kan temperaturen gå ned ända till 35º C, medan den hos me­delstora hundar, som t ex beagle brukar hamna runt 36º C, för att hos de riktigt storvuxna raser­na som irländsk varghund och skotsk hjorthund sällan sjunka under 37ºC. En tilltalande teori är att graden av avkylning är beroende av för­hållandet mellan tikens kroppsvolym och kropps­yta. En liten hund har en större kroppsyta i för­hållande till sin volym än vad en större hund har, och blir därmed utsatt för en större avkylning. Denna temperatursänkning är det säkraste enskilda tecknet på att valpningen är omedel­bart förestående. Man bör därför alltid kon­trollera temperaturen under den sista dräktig­hetsveckan. Temperaturen bör tas minst två gånger om dagen, helst oftare. När temperatu­ren sjunker bör man kontrollera den åtminstone varannan timme för att vara säker på att inte missa sänkningen. När man så ser att den bara sjunkit lite och sen vänder uppåt igen, kan man göra ett lite längre uppehåll om man vill.Morgontemp idag 37,0 grader och på kvällen 37,7 grader.

Temperatursänkningen inleder alltså valpningens öppningsstadium. I nio veckor har tikens livmo­der arbetat för att hålla valparna kvar och för att ge en så god miljö som möjligt, så att de ut­vecklas optimalt. Nu måste den inom loppet av bara något dygn ställa om sig helt. Innan värk­arbetet sätter i gång måste förlossningsvägarna mjukas upp och vidgas, så att valparna kan pas­sera. Livmodermunnen som under hela dräktig­heten fungerat som en propp som hållit igen om livmodern och skyddat valparna, måste nu vidga sin passage. Den är i vanliga fall mindre än 0,5 mm i diameter och måste nu bli 4 – 5 cm bred för att kunna släppa fram fostren. Även vaginalväg­garna och vaginas yttre del, vulva, mjukas upp för att möjliggöra förlossningen. Detta sker med hjälp av ett annat hormon, relaxin, uppmjukningshormonet

Källa; . https://www.canirep.com/valpning/